Daggkåpa

Daggkåpa

Blommorna är inte så stora men luktar gott.

Användning av daggkåpans blad

I köket och hushållet kan unga blad delas och ingå i en sallad.
Ylle kan färgas grönt med avkok på daggkåpans blad.
Daggkåpa har tradition som läkeört:
Avkok av de gröna delarna av hela plantan kan användas att drickas under graviditet och ca tio dagar efter förlossningen för att dra ihop bukmusklerna och för att underlätta regelbunden menstruation.
Avkok på daggkåpa kan användas till kompress för sårläkning, mot infektion och svullnad.
Vid skörd skall de stora bladen klippas efter behov, bäst under blomningstiden. Daggkåpa kan förvaras genom torkning av bladen.

Det är inte för intet blomman kallas för daggkåpa...

Som läkeört omnämns daggkåpan för första gången i en örtabok av Matthiolus, utgiven 1583. Där framhålls växtens adstringerande och sårläkande egenskaper, och det är främst som sårmedel den har använts inom folkmedicinen. Länge trodde man att daggkåpans sammandragande verkan var så stor att den rentav kunde återställa förlorad jungfrudom och ge ny fasthet åt slappa bröst. En blandning av torkade daggkåpe- och gullviveblad ger ett ypperligt te och kan även användas som tillsats till vanligt asiatiskt te, som därigenom får en extra fin smak.


Alchemilla vulgaris
Daggskal,
Jungfru Marie kåpa
ROSVÄXTER
Rosaceae



Det är de stora vattendroppar som samlas i bladen under natten som har givit daggkåpan dess svenska namn. Denna vätska var en gång i tiden högt skattad av alkemisterna, som använde den, under namnet himmelsvatten, i sitt sökande efter de vises sten - därav det vetenskapliga släktnamnet.
En egenhet hos daggkåpan är att fröna utvecklas utan föregående befruktning, därför kommer avkomman alltid att exakt överensstämma med moderväxten.