Brandlilja

Brandlilja
Lilium bulbiferum L.

Brandlilja är en flerårig ört med strödda blad och stora brandgula blommor.

Stjälken är mörkgrön, vanligen nästan meterhög, med talrika långsmala blad som sitter strödda, utom de allra översta som bildar en liten krans under blomställningen.

De övre bladen har ofta ärtstora violettbruna groddknoppar i bladvecken.

Groddknopparna lossnar lätt och bildar nya plantor.

Brandlilja blommar i juli med lysande orange blommor som har mörka prickar på insidan. Blommorna sitter mer eller mindre upprätta, vanligen kvastlikt, i toppen av stjälken, men ibland ensamma.

Blomman är brett trattlik med upprätta eller något utböjda kalkblad och saknar doft.

Frukter utbildas sällan och istället sprider den sig med groddknoppar.

Två varieteter av brandlilja förekommer i Sverige, vanlig brandlilja (var. bulbiferum) har groddknoppar i bladvecken medan varieteten saffranslilja (var. croceum (Chaix.) Pers.) saknar groddknoppar.

Brandlilja hör ursprungligen hemma i Central- och Östeuropa men är i Sverige en sedan gammalt odlad art.
Den kan odlas i nästan hela landet och brukar påträffas förvildad eller kvarstående i närheten av bebyggelse.
Varieteten saffranslilja (var. croceum) är vanligare i de sydliga landskapen.
Första fynduppgift som förvildad är från Aspön i Södermanland och publicerades av Linné år 1761, arten finns dock omnämnd redan under 1600-talet (Nordstedt 1920).





Vi har alltid kallat dessa liljor för kjejsarkronor men det är helt andra blommor.

Detta är en riktig mormors blomma...