Akleja

Akleja
Aquilegia vulgaris L.

Akleja är en flerårig, vanligen kal ört med två eller tre gånger pardelade blad och ofta blåvioletta blommor.

Stjälken är upprätt, upp till åtta decimeter hög, och vanligen grenig upptill.

De strödda, sammansatta bladen har rundade småblad, de nedre är långskaftade och de övre är kort- eller oskaftade.

Småbladen är rundade.

Akleja blommar i juni-juli med vanligen blåvioletta blommor, men rosa, vita eller tvåfärgade blommor kan förekomma.

Blommorna är hängande och sitter ensamma eller i knippen.
Alla hylleblad är kronbladslika men de fem inre har korta, krökta sporrar.
Frukten består av vanligen fem, mångfröiga baljkapslar.
Fröna är blanka.
Odlade sorter är mycket variabla i färg och ibland påträffas också blommor utan sporrar.

Akleja förekommer sparsamt i nästan hela landet.

Den är ofta förvildad och det är osäkert om arten är ursprunglig i Sverige.

Gillar kalkrik jord.


Akleja odlas ofta som prydnadsväxt och flera namnsorter förekommer i handeln.
Förr användes den bland annat mot skabb, men i äldre litteratur uppges den vara giftig i större doser.
Använda växtdelar: Frö, blommor, blad, rötter.
Innehållsämnen: Blåsyra (glykosider), fetter, enzymer, vitamin C.
Medicinsk verkan: Adstringerande, antiseptisk, sårrenande.
Användning: Utvärtes vid sårbehandling.

Under medeltiden användes akleja som medel mot en rad olika åkommor, och senare även som afrodisiakum.

Man trodde sig bota skorv i huvudet genom att tvätta hårbottnen med saften eller ett avkok av örten, och i folkmedicinen har den använts som ett medel mot löss.

Linné uppger att man gav barnen aklejafrön mot mässling och koppor, men det var ingen ofarlig kur.

I fröna har man påträffat en förening ur vilken blåsyra kan frigöras, och man måste därför avråda från akleja till invärtes bruk.

De vackra blommorna kan locka barn att smaka på dem.

Men växten är giftig och fröna innehåller föreningar med blåsyra.

Förgiftningssymtom kan vara allt från slemhinneretning till hjärtbesvär, beroende på hur mycket och vilken del man har ätit av växten.

Vid allvarligare symtom ska läkare kontaktas.

Hoppsan det visste inte jag....

/C